På 1940-talet började lokala politiker i Härjedalen, främst landstingsmannen Per Eriksson i Lillhärdal, att driva frågan om att Härjedalen borde ha en egen folkhögskola. Efter många utredningar och förseningar till följd av krigsåren, kunde så skolbygget äntligen påbörjas 1952.

Uppgiften att skapa verksamhet i byggnaderna gavs åt den nyanställde rektorn Åke Engström. Han kom närmast från Vindelns folkhögskola, där han verkat som lärare. Han var värmlänning, hade studerat nordiska språk och historia i Uppsala. Han var sångare, spelade fiol – både folkmusik och klassiskt – intresserad av konst och litteratur och blev med tiden en härjedalskännare av rang.

Han var en bildad humanist som under ledorden ”Frihet under ansvar” la grunden för en verksamhet som tog sin början med första vinterkursen hösten 1954. Därmed drog en fläkt av nya tiden in, landskapet utan stad hade fått en folkhögskola.